Strömming
När isarna lämnar Bottenviken startar årets strömmingsfiske. Redan i april sätter våra fiskare garnen i havet för att kunna leverera strömming till salterierna. Huvuddelen av denna strömming går till surströmmingsproduktionen. Resten går till färsk strömming för konsumtion och inläggning av saltströmming.
Redan i maj brukar våra fiskare sätta garnen i havet för att kunna leverera strömming till salterierna. Under de senaste åren har tillgången på strömming minskat kraftigt i Bottenhavet. Vi får därför koncentrera strömmingsfisket till Norrbottens skärgård, där vi fortfarande har ett bra bestånd. En mindre strömming under 17 cm som aldrig har varit dioxinbelastad. Strömmingsfisket genomförs under juni månad, då strömmingen samlats vid kusten inför leken.
Huvuddelen av strömmingen går till surströmmingsproduktion. Resten går till färsk strömming för konsumtion och inläggning av saltströmming.
Vildlax
Våra stora vattenrika naturälvar efter kusten rinner ut i havet. Det är i det här geografiska området som mer än 90 procent av den vilda laxen i östersjön reproduceras. Laxarna vandrar söderut efter Norrlandskusten till södra Östersjön för att växa sig större och merparten av dem kommer varje försommar upp till sina födelseälvar för att leka och reproducera sig.
Traditionen av att fiska lax vid kusten har anor sedan medeltiden. En stor del av älvarnas nedre del stängdes förr av med pålverk, så kallade karsinafisken, ett andelsfiske för markägare med enskilda vattenrätter. Under krigsåren fångades enorma mängder med lax eftersom knappt något fiske bedrevs i östersjön.
Numera är älvarna avlysta för fasta fisken och få reglerade fasta fisken finns vid älvmynningarnas närhet. Fredningstider vid nationalälvarna Torneälven, Kalixälven och Piteälven begränsar fisket ytterligare genom att laxfisket endast får bedrivas under några veckor med start efter mitten av juni. Fastställda kvoter av vild och odlad lax bestäms årligen av EU för berörda länder och fördelas i Sverige med närhet till reproduktionsälvarna.
Kraftiga begränsningar av havsfisket i södra Östersjön har på senare år medfört att uppgången av lax till våra stora älvar har ökat markant. Norrbottens naturälvar har stabila och positiva bestånd. Torneälven och Kalixälven står för huvuddelen av reproduktionen av vildlax.
Luleälven är en viktig vattenkraftresurs i den svenska energiproduktionen, vilket leder till att älven stängs av för vandrande lax vid Bodens kraftstation. För att kompensera detta åläggs kraftbolaget i vattendomar att sätta ut 2-åriga smolt, årligen 550 000 laxar och 125 000 havsöringar. Efter ett par år i södra östersjön återvänder de odlade laxarna till sin hemmaälvs särpräglade vatten och fiskas då av kustfiskare och sportfiskare. För att särskilja denna lax klipps fettfenan bort på ynglen.
Siklöja
Det professionella siklöjefisket är ett intensivt fiske mellan 20 september till slutet av oktober. Under fem veckor kan siklöjan fiskas efter Norrbottenskusten. Trålningen, som står för nästan hela fiskevolymen, sker endast på väl avgränsade områden och antalet licenser för trålning är begränsat till 35. Tillsammans med forskare har yrkesfiskarna utvecklat trålarna, där selektiva rister (grindar) gör det möjligt för unga smålöjor och annan yngelfisk att smita ut och slippa bli fångade. För yrkesfiskarna är det avgörande att fiskemetoden är hållbar så att den långsiktigt värnar om beståndsutvecklingen.
Den totala mängden siklöja som fångas är cirka 1000-1500 ton per år. Ungefär hälften är honor och hälften hanar. Från honorna kläms löjrommen, ca 50 ton per år. Produkten är Kalix Löjrom, vilken har EU:s starkaste märkesskydd – Skyddad Ursprungsbeteckning, SUB.
Norrbottens Kustfiskares PO har egenförvaltning av fiskeresursen, i samråd med Havs- och vattenmyndigheten och med stöd av forskningen på Sveriges Lantbruksuniversitet. Varje år sker en dialog mellan NKFPO, SFPO, Sveriges Lantbruksuniversitet och Havs- och vattenmyndigheten om vilka anpassningar som behöver vidtas på kort och lång sikt utifrån beståndsutvecklingen.
Ett fångsttak, som grundar sig på beståndsutvecklingen fastställs årligen i samråd med Havs och vattenmyndigheten.
Sedan sekelskiftet är siklöjebeståndet noga kartlagt när det gäller fiskeansträngningen i förhållande till beståndet och dess utveckling. En mängd små och större prover tas årligen under den korta fiskesäsongen och ett provfiske med laboratorieutrustning på fiskebåtar genomförs före och efter fiskeperioden. Fiskbeståndets sammansättning och status följs noggrant av landets marina forskare för att säkerställa ett hållbart fiske.
